martin edlund | personligt

Ansökan till Hyper Island: check.
Springa Göteborgsvarvet: check. (…på under två timmar: check).
Skriva klart C-uppsats: ch.. inte check. Än. Men nu är det inte långt kvar. Eller det beror på hur man ser det. Tidsmässigt är det inte långt kvar alls. En dag. Rent uppsatsmässigt är det längre. Ett antal sidor skall komponeras på den här »en« dagen som är kvar. Men det ska gå. Det ska gå!

Hyper-ansökanfilmen inkl demoreel kanske jag lägger upp här inom en överskådlig framtid. Vi får se. Vad mitt (och Davids) examensarbete handlar om går delvis att beskåda på davidochmartin.se (<- vi gör en case study på denna kampanj).

I övrigt är det en del spännande saker som är på gång nu. Vi får se hur det slutar..!

Idag: InWestdagen på Högskolan Väst. Över förväntan, helt klart. Brukar mest vara folk och företag som rör ekonomer och ingenjörer, men den här gången var det lite mer medieorienterat folk.

Var på tre intressanta föreläsningar. Först ut var Rasmus Andersson, art director på Spotify. Alltid intressant att höra hur folk hamnat där de hamnat. Man blir nästan alltid förvånad. En kreativ kille som knappt gått ut gymnasiet och grejar med sånt han “tycker är kul” sitter plötsligt som AD på ett stort företag som Spotify. Visst är det lättare för en person i hans position att uppmana folk att göra det de gillar, men man kan inte undgå att bli inspirerad.

Andra föreläsaren, Gustaf Josefsson, pratade om kreativitet och även han hade ett anta intressanta poänger. Sist var det eftersnack med Spotifys AD och en kille från The Viral Company i Stockholm.

Kontentan av dagens föreläsningar: Gör det du tycker är kul och det du är bra på. Var gärna lite naiv.

Inget man inte hört förr, men det tåls att upprepas. Och som sagt, det är alltid roligt att höra vilken bakgrund folk inom branschen har.

(Ovan: Shanghai. En vacker dag ska jag göra ut resten av bilderna..!)

Skolan har köpt in en ny greenscreen/bluescreen. Den skiljer sig lite från deras vanliga: den är grå. Istället för att lysa upp själva skärmen med vanlig belysning så fäster man en ring runt kameralinsen som lyser med färgade lysdioder mot den grå skärmen. Denna reflekterar då det gröna ljuset tillbaka till kameran så att den ser grön ut.

Om det funkar som det ska är det grymt smidigt. Portabelt och lättare att få jämnt belyst än en grön pappduk. Hur det fungerar i praktiken kommer att visa sig idag.

Nu bär det av.

Gång efter annan har det konstaterats: förutsättningarna för att skapa något finns där. Intresset, utrustningen, lokalerna, viljan och (i viss mån) tiden. Men ändå händer det för lite. Man börjar i fel ände. Ensam i lägenheten: jag ska göra något coolt. Gör en stor grej av det. För mycket allvar, för lite tålamod. För lite.. skoj. Jag gillar skoj. Men det finns andra ändar att börja i.

Igår träffades jag och Frida för att fota lite.”Vi bara gör det”. Innan vi träffades bestämde vi att vi skulle ha 30-talet som tema. Fixade till håret lite, tog med det enda plagg man hade som skulle kunna passa, riggade ljus och fotade. Hem och greja i photoshop. Bara sådär. Skoj.

Ovan, mitt resultat. Väntar med spänning på Fridas..!

Johanna med en Kodak Instamatic Movie Light i ansiktet.

Inom loppet av några enstaka veckor har jag hunnit bli sambo, startat företag, hittat den utbildning jag vill gå till hösten samt börjat spåna kring en möjlig c-uppsats. Jag är inte lat och fullkomligt odisciplinerad men som vanligt finns det mer att göra än vad tiden räcker till.

Jag jobbar bra under press, men kreativiteten hämmas av för höga förväntningar på mig själv. Borde chilla en aning, sen börja beta av mina uppgifter en efter en på det sätt jag lärt mig under praktiken och under utbildningen: systematiskt; en sak i taget; struktur, disciplin. Det låter tråkigt men det är så jäkla effektivt.

Just nu, t ex, borde jag läsa en artikel istället för att blogga om att jag borde göra det.

Då kör vi.

Mums!

Jag älskar glada hus.

http://farm3.static.flickr.com/2696/4301343785_bd1f8e0f1c.jpg

I morgon ser jag den här utsikten för sista gången. Packar ner livet i lådor, slänger halva möblemanget, byter skrivbordet mot en femhundring och hälsar Ahmed välkommen med en rejäl flyttstädning. Huruvida jag kommer att sakna “kontoret” och dess utsikt eller inte är svårt att spekulera i. Men jag ser fram emot att flytta in i J:s lägenhet. Jag ser fram emot att flytta ihop med J.

Ny termin. Nya kurser. Nya uppgifter och utmaningar. Kaffekoppar på skrivbordet, sena nätter, långa dagar. Vad 2010 har att bjuda vet jag inte än. Jag vet bara att jag inte tänker sitta och vänta.

Ont om vinterkläder som jag tycks ha lånade jag en gammal jacka som låg undangömd i ett förråd här hemma i Östersund. Jag gillar den på något vis, trots att den är för liten och ser ut att vara hämtad ur 70- eller 80-talet.

I julklapp fick jag en ny lins, en fast 50mm f1.8 som jag blev väldigt glad över. För att testa denna lite gav jag mig ut tillsammans med brorsan och en drös andra gamla skidgrejor (som verkligen är hämtade ur 70- och 80-talet). Plåtade bakom en gammal snötäckt gräskulle vi brukade åka pulka på när vi var yngre. I efterhand satt jag sen en del i photoshop och grejade med några nya tekniker en god vän lärt mig (Johan Marklund). Tre bilder från detta nedan. Är nöjd över skärpan på objektivet.

A tribute to Ramis.

God jul från tomten m fl.

Stockholm.

Hej förresten. Här kommer jag att bo till och med första halvan av januari 2010. I Stockholm alltså. Anledningen till denna tillfälliga flytt är praktik på en designbyrå som heter Planeta Design.

Förra veckan påbörjade jag min tredje månad på byrån. Och jag har inte blivit ett dugg bättre på att koka kaffe.

Något spännande är på gång. Jag återkommer när jag vet mer…

Rebecka Haak skapade musiken, jag skapade animationen. Filmen, tillsammans med en rad andra verk (t ex Brunettdaves Virtuella Charader), finns att beskåda på konsthallen i Trollhättan.

Den slutgiltiga idén till den här animationen kläcktes lite sent, under ett dygn kvar till deadline. Lyckades dock få en extra kväll så att den kunde “slutföras”. Denna gång känns det faktiskt lite trist att jag kom igång så pass sent. Men alltid lär man sig något. A) Vikten av planering, och B) det är kul att greja med AE; att skapa. Fler sidoprojekt, asap!

Läs artikeln om utställningen på TTELA.se.

“I går eftermiddag var det vernissage på Högskolan Väst.
Den nya konstarenan Arty öppnades med musik, cider, snittar och tal.”

Vettskrämd är bara förnamnet. Jag hade dock svårt att känna mig avslappnad med ett objektiv upptryckt i näsan.

Kul att så pass många visade intresse för Arty. Både utställare och besökare. Kanske blir detta ett stående inslag på Högskolan Väst fr o m nu?

(Tack till David och biblioteket som jobbat hårdast för att genomföra detta!)

Läs hela artikeln på TTELA.se.
Se TV4 Västs TV-inslag om Arty här.
Läs mer om själva utställningen på Kulturens hemsida.

Finally. Äntligen. Jag har uppdaterat min portfolio. Designen är inte klar, istället valde jag att fokusera på innehållet. Det kändes viktigare. Som jag slitit med kodningen! Nu var det länge sedan jag kodade något, vilket medför frustration. Men som vi alla vet: trägen vinner.

Som ni ser verkar det inte ha hänt mycket med sidan över lag. Detta på grund av att jag inte ändrat bloggdelen. Det väntar jag med tills dess att jag arbetat fram en design jag är nöjd med.

I morgon blir det sovmorgon till minst kvart över nio. Gud vad skönt det ska bli!

Status praktikplats: no comments. Yet.

Personal note: designa om portfolion.

Finns det något värre än en gammal, inaktuell hemsida? Tummen ur röven, nästa.

Stekte upp baconbitar i min teflonpanna (med löst handtag - pannan är rätt ny, men ibland är jag rädd att handtaget ska lossna och all mat åka ner på golvet, alternativt på mig och både missfärga mina kläder och bränna min hud). Klippte ner en chilifrukt, hällde på tomatkross och kryddade med kryddor. Saltade med örtsalt och toppade med örter.

Såsen fördelades med stekspade över makaroner (som jag råkade salta för mycket, men det gick bra ändå för jag sköljde av makaronerna i kallt vatten vilket även förhindrade dem från att bli överkokta av eftervärmen).

En enkel och god lunch, tycker jag. För mycket chili viskar mina läppar.

Det är en fin dag. Ute lyser solen, jag blir fridfull. Våren känns inte bara i luften, det inte bara luktar vår, och det ser inte heller bara ut som vår, utan det känns som vår. Inifrån.

Det är sådana här dagar som man faktiskt kan få saker gjorda, utan att någon piskar en. Utan press. Jag har satt upp saker på en lista, som vanligt. Har börjat beta av dessa så smått. Hälften lär stå kvar vid dagens slut, men det spelar inte så stor roll. Det är ju vår, både inne och ute.

Vårstäda. Man kan kalla mig miljökämpe. I alla fall fram tills nu, ungefär. Om städning är en av punkterna som inte kommer att stå kvar vid dagens slut. För fram tills nu, ungefär, har jag inte slängt en enda papplåda, glasburk, ölflaska, äggkartong, sköljmedelsförpackning, you name it. Inte på flera månader. Allt ligger kvar, i prydligt kaotiska högar. Två kvadratmeter skräp. Och en kubikmeter DN. Prenumerationen tog för övrigt slut igår. Jag har inte hunnit börja sakna den än, eftersom jag inte sovit hemma på veckor. Eller det har jag visst det, men kanske bara en gång eller så. Ingen bryr sig.

Jag tänker skapa något. Jag har funderat idag och snackat med folk och chattat med folk och skrivit på vårt forum. Vi i klassen. Det är fler som vill skapa. Det vore väldigt roligt. Jag vet inte om det går att få nog. Varje projekt är något nytt. Varje gång är det något man aldrig tidigare gjort, ett nytt syfte, nytt utseende, nya idéer. Det är häftigt och roligt. Själva processen är rolig. Men den är också smärtsam ibland. Jag skulle vilja säga att den är som mest smärtsam de gånger man har som roligast. De gånger man lär sig som mest. Smärtan behövs, antar jag. Känslan när man är färdig. Utan smärtan vore den säkerligen rätt futtig. Men den är sällan futtig. Så: smärtan behövs.

Nu ska jag slänga tidningar. Och till och med det känns roligt.

Det är alltid roligt när mediasverige visar tecken på gott omdöme:

Postat på Dagens Medias blogg “Köksveckan”.

(Podcast2000 - för dig som vill hänga med i IT-svängen! Hela serien finner du här.)

Uppgiften var att presentera kriterier för den perfekta webbaserade lärplattformen. Återigen tänkte vi att det vore roligare att göra en film än att bara stå och prata. Förhoppningsvis roligare att lyssna på. Och garanterat roligare att göra.

Fasen, After Effects är grymt kul att pilla med. Jag vill lära mig alla knep som finns. Prioriterade tiden en smula snett - la massor av tid på att få vissa detaljer rätt, lade mindre tid på kanske mer relevanta delar. Tidsbrist behöver jag väl inte ens nämna? For hem mitt under seminariet för att lägga på ljud och konvertera filmen för bränning. Allt klart 45 minuter innan redovisning, vi var den sista gruppen som redovisade.

Utöver filmen skulle det givetvis snackas. Jag har problem med det där, att snacka inför folk. Kände mig lugnare än vanligt innan, men när det väl var dags tog det stopp. Jag ser det hela som en smula komiskt, men jag var inte i stånd att skratta åt situationen när jag befann mig mitt i den. Allt som allt gick det väl bra iaf. Vill även ge cred till de andra grupperna. Seminariet bjöd på i princip lika många redovisningssätt som antal redovisningar. Det är man inte bortskämd med.

Nu väntar helg. Sjukdom, go away!